Förra veckan gick vi med barnen till skogen. Barnen fick i uppdrag att plocka med sig en sak från skogen som de skulle ta med sig tillbaka till förskolan. När vi kom fram påminde vi barnen om att de skulle ta med sig en sak från skogen. Vissa barn tog en kotte eller en sten. När det var dags att gå tillbaka till förskolan hade inte alla barn tagit med sig saker från skogen. Detta kanske kan upplevas som ett misslyckande då barnen inte klarade av uppgiften de fick, men jag observerade barnen under tiden vi var i skogen och upptäckte att barnen såg skogen med nya ögon. De gick omkring och tittade på de olika växterna, träden och stenklipporna som fanns där. Deras utforskande av skogen var antagligen platsrelaterad och att ta med sig en sak från skogen var inte det viktigaste å plötsligt. Alltså är processen viktigare än själva målet med utflykten, och sånt kan man missa många gånger då man fokuserar på början och slutet på aktiviteten.